Mickan

ja som sakt hade ju ingen vidare uppladdning dagen innan. Frukosten på morgonen klassas som en bra start för mig. Vi åkte från Uppsala kl 10.15. Kom till Stockholm och hittade en parkering. Gick ned till gärdet där loppet höll hus. Det första jag och Emmy gjorde var att ställa oss i bajja maja kön. När vi står i den kön är kl 11.40. Fasen vi måste skynda oss första starten går kl 12.00
Emmy - här sätter hon på sin tidtagar grej på sin vänstra fot.

mamma- sätter fast sin nummer lapp

Iza och jag redo att ge oss iväg.

Jag må säga att det var ett konstigt väder igår. Först spöregnade det, sen kom solen, sen massa moln och sen en skur sen sol igen...
Jag och Emmy joggade fram till starten, våran gick kl 12.10 så den lilla joggen var min uppvärmning. :(
Vi hade satt en tid på 5 min per kilometer.... Första klarade vi galant trots att man måste sicksacka kring allt folk. Jag menar hur svårt kan det vara att ställa sig i rätt start grupp, vi ställde oss i spring. Ja, varför GÅR folk där. När der det finns starter för jogg och gå med. Jag kan inte fatta det. Sicksackandet tog kol på mig och vid två kilometer fick Emmy springa ifrån mig. Jag fick dessvärre håll, en sån håll har jag aldrig fått, så jag var tvugen att stanna för att plocka upp stenar som jag kunde hålla i händerna. Sen var det bara att jogga vidare. Det här måste ha varit det jobbigaste tjejmilen jag någonsin sprungit. Mina lår var som klumpar. Sista kilometern kunde jag inte öka som jag ville, var ju helt slut.
Det var dumt att jag åt fel dagen innan, sen ingen uppvärmning inte heller bra och sen höll jag ett alldeles för högt tempo för mig själv i början. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag faktiskt inte har tränat spec mycket inför det heller, trodde att jag skulle klara mig längre på vilja.
Jo, i allafall jag kom i mål på tiden 58.45. Jag blev så besviken, jag var nära att gråta..... Men får ta nya tag tills nästa år. Då har jag och syrran lagt upp en plan för hur vi ska springa och tills nästa år ska jag träna.
Emmy kom in på 53.42 jätte bra. Är stolt över henne.
jag och berit i väntan på mamma, iza och Karin.

De startade inte i samma start grupp som mig och Emmy.

Här har de kommit i mål.

Här är iza med sin medalj hon var jätte glad över att hon klarade jogga hela varvet, det var den första gången hon gjorde det. Hon kom in på en tid på 1 h 19 min 54 sek. Jag är jääte stolt över dig Iza. Gratttis.
Nästa år skulle hon oxå träna inför, så att hon skulle få bättre resultat. håller tummen.
Mamma jag är stolt över dig med som joggade de första kilometrarna, jag vet hur mycket hon ogillar att springa, men hon är en jäkel på att gå.
Här är vi laget!!! Hela fam Eriksson.
Här ser ni våra bakar... men det är linnena jag gjort ni ska titta på. Det är en tradition för oss att ta sånna här bilder när vi springer tjejmilen.

På vägen hem från Stockholm lyssnade jag och Iza på Lars Winnerbäck hela tiden. Det var gött.
När jag kom hem hade Peter tappat upp ett bad åt mig, det var jätte skönt!
Sen åt jag en pizza på kvällen, och den åt jag med gott samvete!
Nu ska jag gå ut med Tyzon.

Kram