Mickan

Idag ska jag på begravning, har aldrig varit på en begravning i Sverige, jag har varit på en minnes stund och en rumänskbegravning. Det är det, och den var mitt i kalla vinter där och man var ute större delen av dagen och sen var det nästan kallare i kyrkan. Nog om det. Nu om idag. Jag tycker att swt ska bli jobbigt att gå på begravning dels för att det alltid brukar bli det, även om jag inte känner den avlidna så bra, så börjar tankarna alltid vandra när man är där. Mina första farhågor var: Vad har man på sig.... man kan ju inte bara sätta på sig nåt svart för så ska det vara... Dessutom har jag inte så mycket svart som inte är fest toppar. Men det problemet löste vi igår, fast jag kommer att känna mig lite ned klädd, men det är inte heller lätt att hitta nåt när man är gravid heller, och jag köper gärna inte nya kläder som jag kan ha en gång och sen inte mer. Efter min graviditet ska jag köpa mig ett par vanliga svarts fin byxor.... så man har, ägde massor sånna förr. Nästa bekymmer: Vad säger man till dem som förlorat sin närstående, är så dålig på sånt...

Det är Peters mormor som gått bort. Och den sidan av släkten har jag knappt träffat nån har jag hälsat snabbt på och vissa har jag aldrig sett, så det tycker jag är jobbigt, och då har jag och Peter ändå varit tillsammas i 3 år.
Dilemma tre: Jag är ju gravid, vilket innebär att jag är extra känslig och gråter för allt, räcker med att jag ser någon som ser ledsen ut, hör sorglig musik, kanske tänker på nåt sorgligt och börjar tjuta, tänk om det blir så att jag gråter mest eller att jag är den ända som gråter.. jag som knappt kände henne. Jag hade bara träffat henne några gånger.
Usch sånt här är jobbigt..

Kram